Nattens cirkus

Sida vid sida med illusionister och trixande barnkalastrollkarlar existerar också sann magi, sprungen ur människors förmåga att tillföra energi och förändra ting i sin omgivning. För en del är det medfött, men nästan vem som helst kan – om de får rätt utbildning och träning – tillskansa sig denna kunskap. Celia har förmågan redan från födseln. I sin mors ögon är hon ett djävulens barn och blir därför skickad till fadern, magikern Prospero, varefter modern begår självmord och försvinner ur berättelsen.

Prospero Besvärjaren ser genast möjligheterna hos Celia och tar kontakt med en man som kallar sig Alexander och är en blandning mellan gammal, god vän och nemesis. De bestämmer sig för att iscensätta en kamp i magi.

Alexander letar upp ett barnhemsbarn som ingen någonsin kommer att fråga efter och påbörjar hans utbildning, medan Celia får undervisning av sin far. På skilda håll, utan att veta just något om den andras tillvaro, växer dessa barn upp. De är begåvade, intelligenta, ensamma och helt i händerna på de båda män som initierat tävlingen.

Skådeplatsen för dessa båda kombattanters växande förmågor blir en cirkus, men det är ingen traditionell cirkus med färggranna tält och vimplar, stora anslag om dess ankomst eller skrattande clowner. Drömmarnas cirkus består av många olika svartvita tält och den dyker upp ur till synes tomma intet utan att alls annonsera sin ankomst i förväg. Plötsligt står den bara där, hemlighetsfull och mystisk, och ryktet om dess existens sprids som maskrosfrön i vinden. Den nyfikne finner bara omgärdande, höga staket och en skylt som förkunnar att cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott – och får vackert ge sig till tåls till dess, möjligen med undantag av en ljuvlig doft av smörkola som försmak.

Men när skymningen faller öppnas grindarna för den tillströmmande, förväntansfulla publiken och de får kliva in i en förtrollande, magisk värld där gränserna mellan fantasi och verklighet helt har suddats ut.

Nattens cirkus trollband mig från första sidan till sista och jag blev helt uppslukad av det målande språket och de fantasifulla beskrivningarna som inte bara tog mig till en magisk värld utan också till slutet av 1800-talet, då berättelsen utspelar sig.

Erin Morgenstern säger själv att hon skriver ”sagor, mer eller mindre” och visst är Nattens cirkus en härlig, stämningsfull och vacker saga, med både ett språk och en oskuldsfullhet som definitivt hör sagan till.

Boken finns också som talbok.