Billy och mormor

En dag ska mormor och Billy åka buss. Det är ont om plats, och där sitter en tuff läderkille, med nitar och rakat huvud, och brer ut sig. Mormor har som vanligt råttan med sig, och när hon försöker få läderkillen att bereda plats, passar råttan på att hoppa över på killen och in under hans tuffa jacka. Då visar det sig att även denne tuffing har en råtta där och så är isen bruten och kontakt har uppstått. Råttorna är exakt likadana, varför tuffingen måste följa med mormor och Billy hem för att försöka ta reda på vilken råtta som tillhör vem.

Tja, denna mormor skiljer sig  från de flesta bilderboksmormödrar jag stött på. Hennes finurlighet gillar jag. Det är det drag i henne, och man vet inte alltid vad hon kan hitta på. Hon står självklart på barnbarnets sida. Men hon känner uppenbarligen inte sin dotter så bra, då denna visar en klart avvisande attityd till råttan. Man presentar inte ett barnbarn med levande djur, utan sanktion från dess föräldrar. Så gör man bara inte.