Mary och mormor

En dag snubblar mormor och faller i djup sömn. När hon vaknar har hon glömt allting de gjort tillsammans. Men Mary ger inte upp sin mormor. Hon vet precis hur mormor vill ha det, och deras nära vänskap fortsätter sitt liv, men nu på ett lite annorlunda sätt.  Mary babblar på som vanligt, medan mormor har en mer stapplande och hummande kommunikation. Nu tar allt lite längre tid,och de kan inte längre klättra i träd.

När morfar dör vill mormor ta avsked från honom, men den samlade vårdpersonalen menar att det är omöjligt.  "Rör inte min mormor!" och där står den vitklädda personalen, med droppställningar, saxar och sprutor som en samlad fientlig armé utan ansikten, medan Mary drar iväg med sin älskade mormor till ett sista möte med morfar. Vilken bild!

Ojojoj, vilken stark och berörande bok, både i text och bild!