- Till innehållet
- Tillgänglighet
- Webbkarta
- Om webbplatsen
- Lättläst
Mormorsböcker
Att få barnbarn är en av de allra största förändringarna i livet, en viktig och omvälvande händelse. Ens egen roll förändras och man blir som i mitt fall mormor, vare sig man vill det eller ej, oavsett om man känner sig mogen för det eller ej.
Även om inte jag känner mig som en äldre person, så uppfattar omgivningen mig så, och jag har tagit ett omtumlande steg upp i släktträdet. Det som gällt tidigare kanske inte riktigt stämmer längre. Gamla sanningar kan komma att vändas upp och ner.
Innan jag blev mormor hade jag allt en känsla av att nyblivna far- och morföräldrar överdrev sin lycka. Det fanns inga gränser för superlativen. Men efter 5 år som mormor kan jag bara instämma. Underbart, fantastiskt, spännande och roligt! Men barnbarnen behöver inga tupplurar!
Nu har jag tittat på några bilderböcker, för att se hur mormödrar skildras däri för barn. Om jag där kan hitta någon mormor att identifiera mig med, som inte är sjuk och döende? Eller rent av blir uppäten?
Det finns studier som är betydligt mer ingående än min enkla, lilla genomgång nedan. Där man påvisat att den äldre generationen i nyare bilderböcker inte är så gammal som den brukade vara. Barnböckerna fylls alltmer av sportiga, aktiva och yrkesarbetande mor- och farföräldrar. Intressant är att mormödrarna dominerar scenen i bilderböckerna, medan morfäderna kommer på andra plats, och att det finns färre böcker med farföräldrar, än morföräldrar. Varför? Det påstås också, att farföräldrar beskrivs som äldre och tröttare än morföräldrarna. Det är något att fundera på.
Text: Dagmar Hagelin
-
Morfar är huvudperson med glasögon, pipa och tofflor. Han hävdar bestämt, att han varit sjökapten och gått på de sju haven. Mormor hävdar lika bestämt att han arbetat på posten i hela sitt liv.
-
Mormor, med grått hår och förkläde, ska vara barnvakt åt barnbarnet, som gråter efter mamma.
-
Mormor och barnbarnet Mary är de bästa vänner. Båda är lika rastlösa, lika glupska på kakor, lika pigga på upptåg.
-
Farfar och farmor, det grånade, gamla strävsamma paret, har varit tillsammans i 56 år. De är båda skröpliga men tar hand om varandra så gott det går.
-
Handlar om lilla Laura och mormor som lagar mat. Mormor har en spännande maskin som låter illa och Laura blir rädd. Mormor tröstar henne och förmanar henne att inte stoppa vare sig fingrar eller tår i den.
-
Det här är en berättelse om tre gerenationer kameleonter. Mormor och barnbarnet leker kurragömma, en lek som drar ut på tiden, så att mamma till slut börjar leta efter dem.
-
Nanna har fått en lillasyster. Det är ju bra att Nanna har en tand som är lös och som hon kan vicka på, då alla bara vill gulla med bebisen.
-
Mormor har förkläde, grånat hår i knut, små glasögon på näsan och är lagom mullig. På väggen hänger släktporträtt, under sängen står en potta och vatten hämtas utifrån.
-
Mormor är sjuk och barnbarnet, Rödluvan, skickas till henne med vin och kringlor som ska stärka henne. På vägen plockar hon blommor som ska göra mormor glad.
-
Mormor kommer på besök, och har något som putar under sjalen. Det är en råtta. Billy blir försiktigt glad, medan mamma drar djupt efter andan. När det blir för mycket för mormor, placerar hon benen i lotusställning och ställer sig på huvudet, sedan mår hon prima.
-
Här kommer då äntligen en mormor som jag kan identifiera mig med. En roll som känns bekväm. Dock har jag varken converseskor, hårknut eller huvjacka. Jag har funnit min mormor!
Besökarnas kommentarer